Det var i småskolan, det var så längesen. Det var på den tiden då vi fick lära oss psalmverser utantill . Fastän vi var små så trodde man oss om något och däri hade man rätt. Små barn har stora förmågor. Jag minns hur jag gick på vägen och läste psalmverser i takt med stegen. Upp min tunga , stamp,stamp,
Att lovsjunga...
Häromdagen sjöng vi i en andakt i Stilla veckan psalmen 138, Jesus du mitt liv , min hälsa....
Och plötsligt var jag förflyttad till klassrummet i småskolan .

Fröken Agda satt vid den knirkande orgeln och spelade till psalmen, tog ny sats för varje ny rad. Och vi barn sjöng. Av glädje för att det var påsk och vi skulle vara lediga och kanske skulle jag få ett påskägg. En gång hade jag fått ett tittägg av en tant. Det bevarade jag länge innan jag började gnaga på det söta höljet. Innanför ett vårlandskap med blommor och en kyckling. Nej, sånt hade inte mamma råd med. men kanske skulle hon köpa några karameller på Konsum. Små ägg i olika färger. Jag älskade den lila påskfärgen.
Och vi sjöng.
-Jesus du mitt liv , min hälsa,
Jesus du för mig är död...

Inte minns jag att vi tvivlade. Många av oss gick i söndagsskolan och där hade vi lärt oss att lovsjunga Jesus på barnavis. Varje kväll läste jag min aftonbön tyst under täcket. Det var så mycket som var enkelt.
Märkligt att jag kom att tänka på det lilla lila ägget.

Det var så längesen. Ett helt liv. Så mycket har hänt, sådant som händer oss alla. Livet har varit rikt , men somligt har varit tungt att levas. Den barndom som vi älskar att minnas som en evig sommar bar också långa vintrar, tunga av kyla och blåst. Alla löften höll inte, men det fanns dagar då vår tomma korg fylldes med råge. Att älska, och ha varit älskad.Efter oss så många. Var skulle de ha funnits om inte vi vågat språnget?

Det var så längesen. Fortfarande sjunger jag samma psalm. Nu med den visshet ett långt liv har gett mig.
- Jag fick liv och hopp som gåva.
Pris och ära tillhör dig,
Jesus , du som dog för mig.