Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Marihuana Ilegal

I Gracia.
Där sitter jag på en bar med min vän Mirlo i den,
jag vet inte om den kan kallas bohemiska, men i varje fall flaneringsvänliga stadsdelen i Kataloniens huvudstad.
Dessutom har Gracia en befriande låt gå-mentalitet som i Sverige förmodligen skulle betecknas som ren och skär anarki.

Det har varit en fin kväll.
Vi grundade med kladdiga kebaber innan vi kryssade i tämligen oregelbundna mönster mellan torgbarerna .
Jag och Mirlo delar samma fäbless för såväl stadsdelen som rom och cola som här serveras kall likt flytande kväve och med betoning på rom.
Inte helt oväntat är vi båda även svaga för fina flickor.
Vi sitter där vid det rangliga plastbordet och myser medan vi ser på damerna som elegant passerar förbi.
Leende ger vi varandra menande blickar samtidigt som pojkvänner ger oss menande blickar som dock är totalt befriade från ens en antydan till ett leende.

Mirlo börjar filosofera en aning introvert.
Han säger att vi är unga, kreativa och att vi har hela livet
i våra händer.
Ingenting är egentligen omöjligt.
Ingenting förutom två saker:
\"Att lura döden och att jag någonsin skulle hitta en flickvän.\"
Lite tafatt tröstar jag honom och påpekar att han faktiskt är en av dom snällaste och roligaste människor jag känner.
Det krävs inte mycket för att Mirlo ska glömma sorger och besvär och istället blicka framåt.
En aning vingligt reser han sig och med sitt patenterade fylleflin på läpparna tipsar han om ett annat ställe vi kan gå till.
Jag är inte heller den som är den så jag hakar på idén utan vidare diskussioner.

En sak vi däremot inte delar är musiksmaken.
Det är därför vi, efter att ha suttit och bälgat i oss Cuba Libre i Hemingwayska kvantiteter, till slut hamnar på en rockbar.
Horribel hårdrock hörs ur högtalare som låter som att dom spräcktes redan första festen efter Francos död. Men i övrigt är baren anmärkningsvärt städad, för att inte säga fräsch.
Efter att vi beställt in varsin Estrella och fått dom, rullar Mirlo en joint.
I samma ögonblick som lågan når papperet rusar bartendern fram och ropar:
\"VAD GÖÖÖÖÖR DUUUUU?!!\" (fast på spanska)
\"Du kan ju inte sitta och röka gräs här inne för fan! Kolla dom här träpanelerna på väggen!\"
säger han och knackar stolt på väggen
\"Dom satte jag upp i förra veckan och här sitter du och bolmar i godan ro medan gräslukten sätter sig i mina fina träpaneler! Här, rök det här istället, huset bjuder.\"
Bartendern tar upp en haschbit ur fickan och räcker över den
till Mirlo.
Förmodligen ser vi båda lika förbryllade ut när vi med höjda ögonbryn och mungiporna vid öronen ser på varandra medan vi skakar på huvudet.
Sekunden senare simultansveper vi våra öl och går till fotbollsspelet.




Prosa (Novell) av Isla Estrecho
Läst 1529 gånger
Utvald text
Publicerad 2006-02-25 00:12



Bookmark and Share


  Hilda Sofia
amo esta ciudad!!!!!!!!!!
2006-10-09

  Rickard Vulpes
ja, grymt skrivet. man fastnar aldrig och fin tvistockså. och hur den förhåller sig till sverige är jävligt kul...
2006-06-05

  koch
nice! Man lever sig in i atmosfären lätt med din text. Åh har köpt en spanska ordbok idag, det blir definitivt spanien efetr en grundkurs i spanska!
2006-02-26

    ej medlem längre
Roligt och överraskande slut,
men så nästan typiskt ändå,
för dom chokladälskande, där.
2006-02-25
  > Nästa text
< Föregående

Isla Estrecho
Isla Estrecho