Vid cykelns ände börjar jag om
För vissa har faktiskt inget val
Kanske är det ett sätt att få tillbaka
Språket som knycktes och stals


Som jag radade upp tomglas igår
Radar jag ikväll upp de slitna orden
Hakad fast i en upprepningsprocedur
Med fylla och fattigmansrim i blodet


Om kappvändare och kapitalet
Om en nedsövd nation som inte vill vakna
Hur många varianter har jag gjort
Av samma slavmentalitet och samma saknad


De som äger stora vunna namn
I varje stavelse finns fröet till en rubrik
Vem bryr sig om vad okända skriver
Här blir inga ramaskrin och ingen kalabalik


Jag fortsätter gräva där jag står
Kanske blir det till en grop för någon annan
Säkert trillar jag själv däri till slut
Kravlar upp svärande och ännu mer förbannad