Jag har en ängslan i mitt bröst
Jag är rädd att släppa fri
Kan du kupa dina händer om oron
Tills det värsta dragit förbi


Jag minns alltför väl att jag ska dö
Kommer du ihåg när vi levde rått och orent
Det känns som allt tappats bort
Det känns som timvisaren slagit alltför sent


Spiritus spökar dagen efter
De osaliga andarna hänger sig envist kvar här
Jag hör deras vrål som på avstånd
Jag darrar när jag ser hur de nära de faktiskt är


Orosängslan fladdrar fritt
Där dina kalla händer inte kan hindra
Hettan oss emellan är borta
Liksom allt som kunde stilla och lindra