Breder ut mina armar omkring dig
skuggar ditt ansikte från lampor och ljus
ser pupillen öppna sig förvånat, svälla upp
förstoras och dra in det allt knappare ljuset

Då gör jag det, passar på i en svindlande sekund
släpper taget och dras in av en osynlig hand
med ett mjukt litet plask glider jag ner i dig
genom pupillens yta, och en krusning
är sen insläppt i det heliga

allt där ovan förslutes och blir åter lugnt
pupillen drar ihop sig inför ljuset
ett skydd för oväntade gäster
släpper inte tillbaka något
det en gång tagit

                      @