ljuset knoppas försiktigt i mina händer
snart slår du ut
stjärnorna har långsamt börjat simma över oss igen
det finns de som inte överlever natten

när stjärnorna minskat i antal
lutar jag mig över din röst
ser den vakna till liv
vakna om
jag omfamnar din luft
din blå räckvidd
vi har lärt oss att balansera i varandra
att vakta glädjen
vi kommer inte torka ut

under vårens sista dagar
dricker fåglarna oss
under oändliga flygturer
droppar våra liv ner från deras näbbar