Jag önskar mig en pappa, trygg som en björn med decimeter långa hårteser att luta mig emot när jag inte orkar stå upprätt själv. Jag ser potentiella fäder överallt. Tvåbarnspappan med den trygga rösten på tåget som tar med sina barn till pudervita backar. Mannen i kassan på Ica som jag inbillar mig bry sig om mig när han ger mig en plastkasse gratis. Kompisars pappor som skämtar, kramas och pratar på om allt möjligt och framför allt bryr sig blir oftast en del av min tvångstanke, eller vad man ska kalla den tankeverksamhet som pågår nästintill dygnet runt inuti mig. Jag ser oss småbråka på näthinnan för att sen försonas och övergå till en mysig filmkväll under lager av filtar. (...)