vi dansar oss upp mot något annat än
vardagens tristess när vi som under
en teater finner varandras tungor
mellan basgångarna och
det neonfärgade discoljuset
det är kanske för att bevisa
för någon av de nära att
även jag spelar en roll
i nattens pjäs där
varje sekund är en ny akt,
varje minut en ny scen
att vårt manus står skrivet mellan
våra pulserande kroppars celler
förstår vi först när publiken
gått hem