Natt,

knappt hade jag slutit mina ögon
när min egen röst väckte mig.

Mina egna tankar
lösslitna från mig själv
svävade som en egen satellit
runt i rummet,

viskade till mig som för att vyssa ett barn till ro.

Jag låg vaken och lyssnade på de sanningar
som var mina egna.

Månsken lyste upp mitt rum,
utanför hörde jag rörelserna från
de som hade väskor
fyllda med andra perspektiv.

Men de fick vänta,
morgondagen sov på saken.

Sömnens djuphav öppnade sig
och i drömmens minnen var
min röst all den röst som fanns
överallt.