Stränder av sylvass kristall,

Bland åskande himmel kall,

Sakta rinner jag ut,

Överröstas av vindarnas tjut.




Vindarna bära vingar kan,

Visa att räddningen är sann,

Men under rädslan är jag slav,

Vingarna så länge sen rev av.




Mitt egna väsen fienden är,

Falskenheten som han lär,

Bokstäverna blir nålar när,

De viskas i mitt öra här.