Idag när jag satt på bussen och kollade ut genom den smutsiga rutan tänkte jag på hur mitt liv ser ut i dagens nuläge.

Och jag tänkte på vad jag gör i duschen efter en lång träning.
Och jag kunde nästa se rakbladet glida genom huden på låren. Det liksom fastnar på näthinnan.

Jag ser hur jag skrattar och berättar om hur okej jag är.

Om hur jag stolt gått ner 18 kg sen 25:e december, men jag berättar inte om dom nätterna då jag vaknade klockan tre och gick upp och spydde tills jag kunde känna smaken av galla.

Jag berättade inte om alla timmar jag spenderade ute i skogen sittande på en sten gråtandes över att jag saknade någon som glömt mitt namn.

Jag berättade inte om våldtäkten jag kallar mitt liv. Och våldtäkten han kallade för sex.
Och jag berättade inte att jag gick vidare för att jag blev kär i en våldtäktsman.