Och plötsligt var den där

Ormen som bor i mitt bröst
väser och klöser bitar
ur mitt sargade inre

ringlar runt min strupe
och hugger gifttanden i
en bultande åder

själlöst sus i mina öron
ackompanjerar den blå
värken i trötta ögon

svajet i mitt inre föder
yrseldarr i det yttre
och tungan sväller upp

allt växer fram ur skuggor
andnöd och en molande värk
genom ömhals och räddmage

adrenalin sköljer över en
sjöar av varningssignaler
flyktvillig från allt

något som tuggar och mal
genom benpipor och kött
till bedövande matthet

kommer gråten som skär sig
och övergår till ett kvidande
andfått och uppgivet
hostande

och den ringlar vidare

                    @