det finns ett väldigt ointresse för dig
jag går lätt ut ur rummet du befinner dig i hela dagarna
försvinner ut i rymden
roligare att leta efter stjärnfall

seglar på ett moln
istället för att höra din forcerade stämma
gällt deklamera alla dina fasor
nojjor och bekymmer
du är sjuk, men vet det ej

jag är hälsan själv
har inga ätstörningar
diagnoser eller avvikelser
jag vet det
jag är normen
den du vill vara

du är konstig
låter och grimaserar
viftar med händerna, gestikulerar
jag blir irriterad
smått arg ibland

men vilken begåvning mitt stora hjärta är
då jag blundar för dina tillkortakommanden
lyfter mig ett steg högre än du
inser det är jag
som är övermänniskan här