Fick lust att springa ut på isen. Sjön såg ut som en gigantisk tequila slush.
Såg mig själv sjunka igenom och kom fort upp på stigen igen, fastän det inte var på riktigt.

När jag sprang var det som om jag aldrig kunnat springa fort, som att min kropp inte var gjord för det, att benen inte kunde och jag fick låtsas. Drog armarna upp och ner som på tv, höga knän och avstamp.

Låg skevt och krampade magen på en stenhäll efteråt. Det var mycket verkligt och solen stod lågt över träden.

Hela Cafèets uteservering sluttade och jag satt och höll i koppen för att den inte skulle trilla. Satt så och såg ut över sjön och skärmade ögonen med handen. Som i stämningen hos Mr Bojangles satt jag där och glodde, på det fina med tillvaron, svettig och dan medans cocktailen sakta föll i skugga.