Solen går ner bakom, det är kväll igen. Det var morgon först och sedan dag. Det var ett sysslolöst görande under tiden.

I köket andas levande ljus utan att flämta. Hon sitter med ryggen mot diskbänken. Båda händerna på bordsskivan. Han reser sig och öppnar kylskåpet, drar ut en motvillig öl. Det välbekanta pyset, lutningen på glaset och ljudet av glas mot trä. Stolen knarrar när han sätter sig. Hon knarrar tillbaka. Diskmaskinen spolar av en sista gång, summerar det rena i hans ansikte med djupa suckar. Hon suckar tillbaka.

På andra sidan gården, ett hus som vilar under sitt tak. Hon låter vrida huvudet ditåt, som han inte ser. Som han inte hör, trutarnas lek däruppe. Bäddar med nya grenar, kvistar, näbbas. Hon näbbar tillbaka. Någon vandrar mellan rummen på andra våningen. Tankarna. Hon följer dem fram och tillbaka. Ända in i honom.

Han reser sig. Säger ingenting, men kroppen säger försiktigt. Nästan utan att röra, utan att göra. Öppnar kylskåpet och halar ut ännu en. Stolsbenen skrapar när han sätter sig. Hon skrapar tillbaka.

(c)Rebecca 2013