Hon skulle aldrig mer få kleta fast honom i sina besittande ögon. Han skulle äntligen gå sin väg utan att återvända. Aldrig att hon ska få ge honom dåligt samvete för att hålla honom kvar. Han smakar på ordet frihet. Det känns öppet och inbjudande på tungan. Frihet, fri het, helt fri, fri utan tvång. Han provar kombinationerna av ord i huvudet. Känner lusten och rädslan på en och samma gång. Ska han våga ta steget ut genom dörren.

På natten smyger han upp ur sängen och hämtar den röda väskan i garderoben.  Han öppnar byrålådan och hämtar kalsonger, strumpor, tröjor med långa ärmar och korta ärmar, pyjamas och ett par byxor.

Från skrivbordet tar han sin bok där alla orden står, orden han aldrig vågat säga till henne. Orden om lusten till livet, om glädjen som han vet finns, glädjen som hon har låst och kapslat in med hänglås och kedjor.

Boken har röda pärmar och han har använt en blyertspenna som han vässat noga. Ibland har orden blivit fel och han har suddat och skrivit om igen. Ord som lycka, lukta, höra, lyssna, se, musik, barfota tramp i daggvått gräs, bäckens stilla stril, ett legobygge oförstört., värmen från en blick och eldens gula lågor som värmer en frusen hund.

Han stryker med handen över pärmen och lägger boken i väskan tillsammans med blyertspennan och det vita radergummit.

Han ser sig omkring och tar den lilla boken med alla vackra bilder, tummad och nött. Hundöron på vissa sidor, den med havet och den med bergen. Han har aldrig sett något hav eller något berg. Hon säger att det är farligt. Hon tror visst allt är farligt, att livet måste levas instängt för att levas rätt. Han tror henne inte längre.

Han packar smörgåsarna han gömt och pengarna han sparat i en låda på vinden. Alla årens veckopengar och tidningen som han gömt den där man kan läsa om livet utanför.

Tyst knyter han skorna, tar på sig jackan och en mössa kan vara bra att ha. Han öppnar dörren smyger ut och stänger sakta. Går grusgången fram vänder sig och tittar på de svarta ögonfönstren som blänker i natten.

Tänker aldrig mer ska du få kleta ner mig med dina besittande ögon och går beslutsamt till busshållplatsen där han stiger på nattbussen som går in till stan.

© Eva Langrath april 2013