Så trött på mänsklig kontakt

så trött på att vara introvert

kommer hem lägger mig i sängen

orkar inte ens ta av skorna

ner under täcket kan ingen nå mig

ingen kan se mig

ingen kan känna mig

jag kan inte känna

ångesten

förlåt, min vän

för att jag inte kan vara där för dig

när du mår dåligt

förlåt för att jag vittrar sönder inuti

av din närhet

jag vill så gärna kunna ge dig 

en kram och tröstande ord

men det tär så på mig att se

att jag hellre kryper ner

under mitt täcke

och ser ingenting alls