Du vaknade av att karlavagnen grät
Läpparna formades sömnlösa
att presentera munnen eftersmal
slutar i bitter bismak

Så satt vi där med händerna i varandras fickor
kan stjärnor gråta när deras tvilling inte andas?
kan allting börja om igen?
Vi kanske lyser så småningom

En tyst och nattlig bussfärd
från allt jag blev över nu
du får mig när mörkret
lägger sig över E4:an
mörkrädda katter i varje
bubbla som jag gömmer mig i

När mörkret gjort mig
vacker kanske du älskar mig igen
det är ångest
förlorarpessimism
ensamhet
tvivel och allt lämnar mig kvar
E4:ans stjärnfall i våra ögon

I saknadens hyreshus
på bottenvåningen väljer
alla självmord på valsedlarna
och vi tolkar varje punkt på skärmen
som att allting tar slut
Var ditt sista hopp att krama ett spöke?
Jag gick ur dig som ett låta bli
och nu kan vi vara ingenting alls om du vill
läste mellan de röda strimmorna
i din vänstra och högra pupill.

Den vackraste av min sort
och jag blir vacker av aceton.
Dagar som låt mig behöva dig igen
ska vi skrika tillsammans
i skogen i slutet på nästa ögonblickssekund?
Men allt av mig som
är kvar är besk tungsmak
jag saknar dig, stjärnart

Kommer stjärnorna att brinna långsamt
eller bara för dig?
Här har vi en helt ny ångeststil
som vi alltid trivs i.

Elisabeth är stjärnfödd i ett regnbågsliv
och vi talar om bortkastad tid
såpbubblor, veganer och piggelin
och sådär om kärlek
orden räddar mig igen
då allting pratar om hur det är.
Vad är kärlek?

Kan stjärnor gråta när deras tvilling inte andas
allt som är kvar är en besk tungsmak
jag saknar dig, stjärnart
När mörkret gjort mig
vacker kanske du älskar mig igen.