dagen efter
det gör ont
det gör ont för att vi inte är sams
men det går inte
jag kan inte

utsätta mig

mina känslor vandrar
bredvid mina rationella tankar
vad gick fel?
jag vet vad som är fel
men varför?

var är du som lyssnar nu?
en som hjälper mig bära smärtan
att kämpa för att hålla linjen
i vardagen
när något sånt här hänt


det är svårt
kanske är det inte delbart
kanske är det för mig att bära, hantera
mitt barn är sårat
jag ska ta hand om det

gör mig distraherad
stör ordningen
när allt tycktes bra
förstod jag att något kunde hända igen
att jag var redo för det


försöker undvika tänka på det
men då blir plågan utdragen
jag måste möta mina inre bilder
lyssna till känslorna jag känner
och ge dem en adress

erkänna dem
inför mig domaren
och inte döma
men förstå
att det kan gå
så här

ibland