Godmorgon.
klockan är 08 år 16 och jag börjar om en kvart.
på en kvart hinner jag gå till skolan, plocka fram böckerna och vänta på att livet ska börja. typ.
på en kvart kan jag ställa mig hos två i klassen, titta på medan dom blåser ut rök från sina munnar och bli erbjuden en cigg men tacka nej.
som vanligt.
jag kan också sätta mig hos resten av klassen, kanske öva på manuset vi har till imorgon, det är väl typ det jag kan göra på en kvart. innan skolan börjar.
varje morgon, sitter samma gubbe på samma bänk, utanför samma sjukhus i stan där jag går.
han har trasiga kläder och trasiga skor och tittar på alla som går förbi med en trasig blick.
på en kvart hade jag hunnit sätta mig bredvid honom och börjat prata om någonting. vad vet jag inte riktigt.
kanske om varför han sitter där.
vad han väntar på.
om han ens vill sitta där.
ibland spelar han något instrument, ibland inte.
det låter förskräckligt oftast. han har nog inte tagit några musiklektioner.
antar jag.
jag hade kunnat sätta mig bredvid, säga osäkert hej.
sen fråga varför han sitter där.
kanske skulle han ha svarat såhär:
att jag väntar på ingenting och allting.
jag väntar på ett hej och jag väntar på ett förlorat liv.
jag väntar på medicin och jag väntar på hoppet.
som sprang iväg.
och som slog sönder det mesta när det försvann iväg.
och jag väntar på att sluta sitta utanför systembolaget för där händer ingenting ändå.
och jag väntar på lite hjälp med det finns ändå ingen att få.
och jag väntar på hela skor för mina är slitna intill grunden, precis som jag.
sliten.
intill grunden.
ända in i kärnan och mittpunkten.
bara sliten.
jag väntar på en hel familj och en lycklig fru att krama om varje kväll i en ren säng, så som jag hade det innan. och jag väntar på ett liv, för det jag hade innan tappade jag bort.
jag slösade bort det.
efteråt dränkte jag alla sorger som fanns i sprit och nikotin.
och bara se på mig nu, se på mig nu. look at what a mess i've become.
och jag väntar på att lära mig spela ett instrument.
kanske gitarr.
och jag väntar på mitt gamla liv men jag vet att det aldrig kommer tillbaks.
och jag väntar på en ny chans, en nummer två, men världen fungerar ju inte så.
så kanske han skulle ha svarat om jag skulle satt mig ner och lyssnat och frågat.
om jag skulle tagit mig den tiden.
men på den kvarten jag får på morgonen går jag bara snabbt förbi med snabbt ursäktande blick för jag fungerar så.
precis som alla andra.
och jag går in i klassrummet och plockar fram böckerna och väntar på att livet ska börja.
för vi får bara en chans.
godnatt.