ibland går det omvägar runt sagorna jag skriver
du finner en historia skön att läsa
vändningarna
färgerna
stigarna

mycket handlar om skogen, träden
harsyra och annat man smakade på som barn
den här flickan vill aldrig dö

hennes far
lever bland molnen


som en skogs-Pippi fast utan för stora skor
med trassligt brunt hår
en grönaktig hudton
allt utom frispråkig

autistisk där hon står
ser
på människorna hur de ljuger
eller slingrar sig
eller bara inte vill såra

visst är det väl vackert så säg?
de där känslospröten som omhuldar
sin nästa i villfarelsen; 'allt är som det ska'


visst kommer det en lätt unken doft
från dessa munnar
med sina små lögner

men jag tycker det är okej
flickan ignorerar faktum

bordlägger frågan
den är för komplex

hon kan inte lösa den än
inte förren hon vuxit upp

lärt sig alla känslor och deras betydelser
det vill säga, de onödiga 'grädden-på-moset-känslorna´
det improduktiva i kråksången
det man lätt rationaliserar bort
det vill säga, det hon rationaliserar bort
inte de andra



jag talar henne tillrätta
hon förstår för hon är rätt så intelligent

ser trumpen ut
men det är bara en stunds kontemplation
avspeglad i hennes ansikte

jag tycker om henne
flickan i skogen
som rationaliserar

sätter värde på
naturen

det äkta
det icke skvalande

gråtmönstret
i världen