Hennes liv kommer åter
i små steg
Ser varma eldar lysa
som ett gyllene pärlband
längst horisonten
Blodet rinner lättare
de blöta, tunga filtarna
lindade runt bröstet
torkar, och faller
en efter en
Jag hör det i hennes röst
som står allt stadigare
Jag känner det i hennes energier
hur de riktar sig utåt
söker sig framåt
försiktigt och trevande
men avvaktande
Kanske en dag
hon lättar från marken
och svävar mot framtiden
med hjärtat fullt av hopp
och förtröstan