När dagen gäspar lyser himlen gyllenrött. Vårt landskap målas i de vackraste färger, innan allt bäddas ner i nattsvart mörker. Ifrån min plats på stenen kan jag skåda min värld. Borta i väster har de vita molnen färgats rosa av solens strålar. Längs med det lilla molnets kant skimrar en gyllene rand.
Snabbt kommer solen att krypa ner bakom träden. Lika fort fylls mitt sinne av vemod. Jag vill inte omslutas av mörker. Inte än!
Med längtansfull blick kikar jag mot väster. För alltid vill jag stanna vid min gyllene himmel. Om jag kunde sväva skulle jag med utsträckta vingar följa solen. Jag skulle flyga västerut över åkrar, ängar och vatten.
I Köpenhamn skulle jag stanna. Över staden har det glödande klotet ännu inte hunnit säga god natt. På gatorna möts jag av friska, rosiga kinder. Skimret färgar deras sinne. Tillfredsställelse. Ro.
Där, i det gyllene ljuset ska jag leva mitt liv. I de röda pölarnas stad. I kvällssolens stad.