– Var han tjock eller smal?
– Han såg ut som en mal,
Med ögonen svullna och röda.
Hans näsa var stor
och han vallade kor
nedför heden med möda.
Han hette Duncan, sa han bara.
– Åh, säg vilken Duncan kan det vara?

– Han var gammal och grå
och han gapade på.
”Kom nu hit och hjälp mig att valla!”
Han sa med sitt skägg:
”Du ditt dumma ägg!
Hur länge måste jag kalla?”
– Duncan har vi här i en stor skara.
Åh, säg vilken Duncan kan det vara?

Bar han keps och en käpp?
– Nej, men hade stor läpp,
som om den var svullen och slagen.
Jag var rädd för han djur,
men jag hade väl tur,
för de lunkade fint emot hagen.
Men jag fick inte ett tack när vi var klara.
– Åh, säg vilken Duncan kan det vara?

Var han kort? – Litegrann.
En otrevlig man.
– Det kan inte vara MacAndie.
Var han uppnäst? – Ja, smått.
Håret tovigt och flott.
Hans skjorta var smutsig och randig.
– MacGregor? MacCullan? Fraser? Åh, rara.
Säg vilken Duncan kan det vara?

För många Duncan har fötts i vår by.
Det är inte lätt för den som är ny.