kunde jag vagga
dina tårar
din oro i mitt bröst

kunde jag vara
havets mjuka dyningar
vilka sköljer fram
dina osynliga stränder

kunde jag vara
din tröst din glädje
i nätter vari du ej ser

så viskar nattens juvel
i strimman av mina
slutna
ögonmoln






kvinnor flätar korgar utur palmernas gåvor
i vördnad andas de monsunens mening
i fingrarna stiger sångernas oändliga visdom
alltmedan floden förenas
med sjöbladets lotusskål








jag har vävt en kupol av kristalltrådar
den sitter jag i
andas in tonerna andas ut tonerna
ur min osynlighetskupol
vari stjärnorna lyser upp
mattade bröst






ögonbär har jag plockat
trätt dem på strå lagt bären
i korgen flätade jag av vide

gullvivans bjällror
väcker förgätmigej

korgen har jag planterat
i din tröskelsko

snörningens knut
får du lösa







soldiset skingras
stiger
doftar morgonvinden
nynnar
i den sovandes fingerblad






är drömmen din sann eller ej
dröm ur molnen




han andas
dröm mig


jag vandrar in i dunkelskogarna
de har sagt mig
skogen
dunkelskogen
förde mina steg
stigarna var slutna
månskäran skar upp dukens skira väv
träd in
väven slutes
han sitter vid
elden den vita
kom
våra ögon sköljer oceanen in
han kysser mina linser klara
motståndet är en fågelunge med
pickande hjärta i hans händer
han smeker fågeln lugn
släpper fågeln fri in i stjärnvinden


tysta
tystvingade förtäljer vi varandra
närhetens liv
vandrar vi i de upplysta skogarna