Uttrycket 'jag har funderat... på att ta bort den', kan passa in på litet av varje och den sätter obönhörligt en tillfällig åhörares fantasi i rörelse. Det kan ju handla om ett medicinskt ingrepp. Allt från lobotomi till avlägsnande av en vårta eller en kvinnas/mans attribut på olika marknader. Det kan handla om censur av något. Jo, du förstår att jag var på ett möte idag och det drog ut en smula på tiden (gestikulerande att det rört sig om en affärsmiddag med inte bara mat utan även en del annat som skulle trugas att stjälpas innanför västen) och så när jag kom ut på gatan igen hade trafikkontoret valt att censurera tillgången till min bil. Kanske lika bra förresten, för jag såg ut som en levande inkarnation av något som Kjell Bergkvist skulle ha kunnat gestalta på en eller annan scen. Men precis lika väl kan det handla om att redigera en film eller en text. Bara fantasin sätter gränser, sägs det. Men är det verkligen det man har fantasi till? Att sätta gränser? Jag trodde det var precis motsatsen till vad man har fantasi till. Naturligt nog går inte budskapet i tesen mig förbi. Ville bara få ge röst till dem som (inte?) genast protesterar mot en sådan formulering. Att yttra sig med orden 'jag har funderat' kan stundom låta sig följas av 'på en sak', men kanske inte kommit till ett svar som varit helt till fyllest och så vill man fråga en vän eller ännu hellre en bekant. En vän vet ju var den har en, redan, så där kan svaret bli en rynka i pannan, en lyftning av ögonbrynet. Medan en bekantskap, flyktig eller ej, brukar försöka mera visa att här finns få frågor som inte låter sig besvaras. På ett mer eller mindre godtagbart eller just fantasifullt sätt. Om inte annat så kan svaret säga mer om den personen (s sätt att tänka och känna, resonera sig fram i tillvaron) om så det är det enda svar man får, som är lika begripligt och gripbart som vilken som helst av fåglar, uppstoppade eller ej, i någons röv. Nej, där gick jag för långt, det blev osmakligt. Men påminner samtidigt om det svar som finns att tillgå hos en verklig personlighet i någon pjäs eller film man gått och sett alldeles som frivilligt eller åtminstone haft fribiljetter till såvitt man inte betalat själv, som av en händelse. Sedär något för dig att bita i fram till nästa dag. Sov på saken bara, dock inte för länge. Även 'för länge' är ett sådant där uttryck som, om man bara funderar på saken en aldrig så liten stund, kan komma fram till slutsatsen att svaret ju faktiskt ligger i just den formuleringen. Att håller man på någon tid, det alltid kommer till det ögonblicket då det är strax före, eller då det är just 'för länge'. Så... en text eller en sådan där talare, föreläsare, en scenkomiker (Stage Comedian)*, kan helt enkelt hålla på just så länge och det är därför så många tal, texter, slutar precis just när




*Vem vill frivilligt betitla sig som en 'stand up comedian' eller en 'ståuppkomiker', när begreppet 'Stage comedian' eller 'Scenkomiker' finns? Någon som räcker upp handen (frivilligt)? Ja? Du, i den illa sittande peruken?