Den var den där pennan lade otroligt kalla ögon värme längs rälsen

knäppte vind under vingar
klick klack...

Stålbundet glas mjölk klätt med
(en av) livets lyx

ljus varm beigeorange stänk och blått
lite fluff synes, här och där

hälen gapar inte bara i ord
det är nämligen så att löven
börjar lyfta

ligg o lyssna

flanera med tanken


God dag Majorn, tackar som trugar. Är du ute och spatserar nu igen? Var väl inte allt för länge sen? Eller var det?

Vinder blåste utav bara fan i alla fall och jorden luckrades upp med varje ministöt som sköts igenom av kraften. Vilken fart. Det är farligt - de vill inte gå in där nu, vågar inte ens gå på toan. De håller sig ju borta där ifrån generellt sett, tänker ju att det här är en tjej, då ska jag inte döda två spindlar bara så där själv. Så du glömde helt enkelt att klara av det? Vad duktig du är gumman - ingen plast för dig. Jävla resursslöseri.



Ja - fläktande fräsch bris vågig med anna undersida
bord jord fordon som skodon som hjon. Flipp.