Ateljé Jerry Linder
www.AkterKastellet.jerrylinder.se

www.MilkRiverUniversity.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539


Ett gott hjärta förlänger livet...

Livet är en konst, det gäller att anpassa sig till läget, säger man. Men vad händer om alla skulle anpassa sig. Det lär ha varit då Johannes Döparen döpte Jesus som den unge mannens helvete började. Han blev då medveten om alla orättvisor men måste ändå gå rakryggad mot korset.

Första tiden drog han sig undan, men ändå blev han prövad av den onde själv. Ok, han stod emot men inte var det lätt inte. Skaror av människor som hade det svårt på något sätt följde honom, men till sist blev han dömd av sina egna, judarna. Det var Jesus det.

Utefter hela vår tid fram till nu har det funnits "Jesuspersoner" som stått upp för alla fattiga och sjuka människor och alla andra som utnyttjats av dem som har det förspänt och hård hud på näsan. Med jämna mellanrum pendlar tidsandan och på så sätt kan även de som en viss tid har det bra bli satta i skuld på olika sätt. Det är synd om människorna, sa Strindberg.

August Strindberg var en yngling som inte kunde hålla käft. Leo Tolstoj var en annan. Tolstoj skulle utan vidare mista huvudet om inte den ryska tsaren hyste respekt för Leos berömmelse utomlans.

Carl Jonas Love Almqvist var en sanningssägare som fick fly ur landet på grund av sin frispråkighet. Hans bok om den fria kärleken, Det går ann, fick domkapitlet att gå i taket.

Idag har vi svårt att förstå varför dessa personer måste attackeras som Jesus, men det har väl med sanningen att göra.

Det finns en spänning mellan hjärtat och tanken, och tanken styrs av hjärnan. Just nu är det mycket hjärna och logiskt tänkande i vardagen. Vi skall bli effektivare och vi måste lämna ifrån oss det som vi skapar till dem som redan har mest. Det tär på hjärtat, och hjärtat är en arbetsmaskin som också är en känslokropp med egna blodkärl som ger maskinen energi. Slammar kranskärlen igen stannar hjärtat att pumpa regelbundet och då ... vad händer då med de två kamrarna som förser helheten med näring...

Det som händer med en människa, händer också i samhället. Nu styrs landet av barkmänniskor med skarpa hjärnor. De vill att vi allihop skall ge vårt yttersta för att vi skall kunna exportera till andra länder. Andra länder gör likadant och på det viset blir det ett ekonomiskt krig mellan oss och dem.
Får inte vi sälja stannar maskineriet, men om vi pungslår dem på resurser, särskilt dem på andra sidan jordklotet, har de inget att erbjuda oss i utbyte, och så är det just nu. Vi vill ha så mycket, men det håller inte.

Ett hjärta har två kretslopp. Ett stort som berör hela kroppen, och ett litet där blodet går till lungorna och syresätts innan det går ut i det stora kretsloppet. Det är lite som Yin och Yang, och så är det förresten med allt i universum enligt den kinesiska vishetsläran: Allt är ett, och allt upprepar sig...

Vid förra världskrisen, då den ekonomiska depressionen lamslog hela Västerlandet, trädde en engelsman fram och uppmanade alla regeringar att öppna pennpungen och dela ut resurser till folket i gemen så att de kunde konsumera. Idag tror jag inte det räcker med det. Vi har vant oss vid att slösa med jorden. Det är jorden som föder oss, och vattnet som ger oss spänst. Östersjön, vårt gemensamma innanhav är förgiftat och fisken som en gång gav oss näring är inte godkänd som föda.

Kärnkraften skulle ge oss oändliga mängder energi, trodde man, och vissa tror det fortfarande, men inte jag och många med mig. Men frågan är hur vi skall bete oss utan de kärnkraftverk vi har idag...

Det går inte att i detalj berätta hur vi skall bära oss åt, bara fortsätta att tänka, samtala och forska vidare. Kanske vi kan gå direkt till solkraften i alla dess former, men jag tror också att vi måste göra en storstädning inne hos oss själva.

Keynes, den engelske ekonomen som kom med ett genidrag när det gällde att få igång ekonomin igen, skulle troligen föreslå ett krav när det gäller konsumtionen, vi måste sortera ut skräpmaten, dåligt uppförande och ge regeringarna anvisningar om hur vi skall leva livet mera långsiktigt.

Som sagt var: Livet är en konst...