Ateljé Living Room/
MilkRiverUniversity.se

http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/
Moffas@Spray.se
+ 46 0707 534 539


Släkten värst och bäst...

Nu är det ett nytt liv på gång, Moffa ska bli GammelMoffa, vad sägs om det.

Jag kommer osökt att tänka på gravitationen som ännu är en olöst gåta. Nja, inte för mig och mina medarbetare MoffaFridolin och Kamrern, som för en gång skull verkar vara överens.

Förr fanns en eter, något mycket diffust och lättflyktigt precis som eter som man förr sövde ner folk med när man skulle operera. Idag ser vi etern, vi som huserar i min skalle alltså, som den sammanlagda verkan av alla elektromagnetiska våglängder som kommer från hela cosmos enheter; även från jordklotet som ju har ett magnetfält omkring sig.

Jag minns att lantmätaren förr hade en vertikalkompass som visade inklinationsvinkeln på magnetflödet från jorden. Med den sökte vi efter rör i marken som markerade gränspunkter. De kunde ju ligga några decimeter under ytan, och på några kvadratmeter när. Hade vi ingen sådan kompass med oss gick det också med en vanlig kompass, men det blev inte lika tydligt utslag.

Jag kan se alla himlakroppar flyta i ett harmoniskt föränderligt mönser i cosmos. Hur så tunga kroppar kan påverka varandra och anpassa sig till sina specifika banor är svårt att förstå, men tänk dig en illvillig person som vill oss illa. Från andra sidan jordklotet kan han styra en ström som i sin tur påverkar en kontakt som ... jag vågar inte tänka på det.

Kanske finns där ännu ett flöde som vi ännu inte kan mäta, kanske inte. Samband är ett storslaget ord. Samband håller ihop. Håller vi bara ihop och följer en plan kan vi flytta berg, göra tunnlar som ger oss möjlighet att gå tvärs igenom, förkorta processer.

Men att satsa på processer som slår sönder de innersta cellerna i Kristinas lustiga trädgård är inte att rekommendera, även om det ser ut som vi kan hantera processen. Det beror främst på att människornas nervsystem svajar, liksom allt i övrigt i cosmos svajar. Gjorde det inte det, kunde det inte glida undan och anpassa sig till omständigheterna skulle allt krossas och gå upp i rök.

En gång skulle Kristina göra en morotstårta. Hon hade hasselnötter som var krossade i en blandning som också innehöll rivna morötter så klart. Först hällde hon nötterna (som kulor) i en beredare med en vass kniv i botten, och så tillförde hon energi i form av elektrisitet.

Jag stog bredvid och tittade på processen och iaktog nötternas rörelse allt som mer och mer energi matades in i den runda behållaren.

Först dansade kulorna runt runt i periferin, men snart nog såg jag att det blev en korv när kulorna var tillräckligt mosade. Efter en kort stund började korven vrida sig i spiral, och jag var alldeles stum. Tänk att få göra ett vetenskapligt experiment tillsammans med Kristina i hennes kök.

Men inte nog med det. Nu hade den vridande massan blivit så mjuk, eftersom nötterna var totalt krossade, så den ring som snurrade runt sig själv också började röra sig som en meander. Där slutade vi. Nu hade vi tillfört en massa energi och massan var fin nog att passa som ingrediens i tårtan. När vi rev morötterna i beredaren såg vi som en droppe likt den i det kinesiska tecknet, en cirkel med två droppar (yin och yang), en vit en svart. Experimentet var lyckat, jag själv var lycklig, och om vi hade låtit beredaren arbeta ännu några minuter hade väl massan blivit en enda röra oxh gått upp i rök, som os i cosmos...

Att mosa sönder kan få oanade konsekvenser, och vår förmåga att tänka logiskt är inte nog bra för att hantera så svåra processer som den som tarvas då man klyver uran och får kärnkraft, det är bara så, och är inte svårt att förstå.

Min väg som jag besökte i går kväll, var den som gav mig uttrycket fullifandjävlarna. Han menade då världens ledare som inte tänkte stort nog, och som lurar med sig folkmassan mot havet. De som går längst bak ser inte vad som händer längst fram, och när de bara traskar på kommer fronten till slut till det stup där havet tar vid; och du kan själv tänka ut vad som händer.

Kommer just att tänka på hur man jagade mammutar och älgar förr innan man hade skjutvapen; men motade dem mot ett stup där de stupade.

För att avrunda den här bloggen vill vi framföra det faktum att en ung flicka inom några månader kommer att stanna upp ett tag på sin vandring här, och orsaken är att hon är gravid; och allt kommer att gå betydligt trögare. Att bära ett barn blir tungt i längden, och snart blir hon gravid igen, och bördan blir ännu tyngre. Det är livets gång, har alltid varit.

Den som förr, och även idag, slocknar och skall gömmas undan, som gammelmorfar, blir lagd i en grav. Man gräver en grav, en grop, och efter en tid är gropen borta som om den aldrig fanns. Vind och vatten jämnar ut marken och graven försvinner med tiden. Graven påverkas av rumtiden, som sekund för sekund, eller millimeter för millimeter runt jordaxeln suddar ut den skapelse som en gång var. En professor i praktisk filosofi har sagt:

Orden speglar verkligheten! Han hette Joakim Israel.

Men det hindrar inte att både Moffa, Fridolin och Kamrern ser positivt på att jag skall bli gammelmorfar ett tag, några år eller så, och få flera släktmedlemmar att hänga upp i det släktträd som växte fram från Karl den Stores farfar, Karl Martell...det är sant, det har ordföranden i släktforskarföreningen i Nora sagt; hon heter Brittmarie och är släkt med oss.