Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Vad menade Einstein egentligen med rumtiden? Han hade tre dimentsoner att leka med, och så fann han den fjärde; varför är det inte tillväxt han menar, det skulle mamma förstå men inte våga säga...


Kvantfysiken i Kristinas lustiga trädgård...

Kvantfysiken i Kristinas lustiga trädgård...

Ateljé Living Room/
MilkRiverUniversity.se

http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/
http://kristinaslustigatradgard.blogspot.com/

Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539

Hur många som helst
Som jag går i skogar berg och dalar...kom jag till slut till Kristinas odling. Solsken och regnskyar sveper över hennes blomstersängar och hallonrader, allt är ljuv musik. Så kommer där en kanin och gnager av några blomskälkar på sin hoppande färd genom livet, och då och då står en råbock och tar sig en tugga av någon raritet, för att inte tala om alla mördarsniglar. Men i stort... här är det liv och rörelse, jag skulle vilja säga här finns rumtiden överallt.

Varför säger man inte som Karl Marx, eller Anders Borg, mervärde skapas för varje sekund; tillväxt med ett annat ord. Här växer det så det knakar under förutsättning att marken inte är frusen, d.v.s. vattnet som för mineraler ur marken får inte vara fruset, utan ha lämplig temperatur för att lösa dem och transportera dem upp från rötterna och förenas med solljuset.

Varje planta har sin livscykel, sin tid att gro, växa upp och bli med frukt och frö, och sen, en viktig fas; att vissna ner och dö.

Hur skulle den annars kunna anpassa sig till kulturens alla faser, där idéer föds mognar och dör, liksom Europas idé håller på att göra just nu.

Jesus har stelnat i våra kyrkor. Han hänger kvar där man spikade upp honom, men sedan har en våg av medmänsklighet, solidaritet, vällt över Västerlandet, men den vågen har nästen ebbat ut för att möta andra idéer som visserligen funnits många gånger förr, men tagit sig på nytt och flammat upp. En av våra forna ledare sitter på nytt och för vår talan i en dyster värld med död och pina, och ingen ny Martin Luther har petat ner nonom från hans piedestal.

Vad kan Håkan göra, med Mona och Östros i ryggen? Inte mycket, om inte du och jag är med och stöttar. Det är Kristina som sköter sina odlingar, men det är jag som bestämmer över den växande granen som nu nått upp till halva körsbärsträdet i höjd. Om inte vi vill ha en bättre värld där man tror på människors värde och goda vilja, då får den osynliga handen ingen kraft.

Naturligtvis behöver vi en marknad, men inte tillvilket pris som helst. Det är som med hydrofonen vi släpat ut från källaren. Den är tom nu, ty den är en solitär och har ingen förbindelse till källan, och där finns ingen regulator som reglerar tryck, trycket som måste vara ställt så att alla celler i en planta får del av solljus och mineraler. Blir en gren i biggaråträdet utan sol, på grund av att en annan gren vuxit för och skuggar, då dör denna gren utan prut.

Så är det med oss alla, och så är det med var nation Grekland och Italien, och då beror det på att det är skit i ledningen.

Det går en våg över hela Världen. Den kommer från solen och jorden tillsammans, ja från hela Cosmos. Vi vet det inte än. Medvetandet kommer efter, och vattnet höjer sig cm för cm i Världshavet. Det är bara naturligt. Det har alltid varit istider med is vid ploerna och syndafloder då djuren vandrat ner i havet för att svalka sig; det var då människoapan reste på sig då hon gick i vattnet och plockade musslor. sedan blev det kallare igen då avståndet till Solen blev större.

Det var visst från Afrika vi kom, och genom mutationer har vi anpassat oss till olika miljöer så att vi som är vita fick mindre pigment, och jag som är prickig fick pigment lagom för att göra mina prickar på alla ställen utom där mina kalsonger skymmer. Det är inte bara i Kristinas trädgård som det är lustigt att vara, hela existensen är lustig, ja rent av lustfylld, såvida vi lyckas med det vi tänkt oss. Når vi inte ända fram blir vi inte riktigt lyckliga, och tur är väl det...

Lycka är att lyckas, svårare än så behöver det inte vara, men det är svårt nog...




Prosa av Jerry Linder
Läst 531 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2013-08-22 18:06



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jerry Linder
Jerry Linder