mjukt knackade det på pannan
däri jag vilade i sömnbladet
inlindad i silkeskokongs mjuka vaggdröm
jag öppnade dörren och där stod hon
en kvinna med eller utan ålder
ögonen hennes strålade klara
milda goda
hon bar evigs visdom med sig
ansiktet
rörelsen
skiftade från ung till urålder
från urålder till ung
hon öppnade ej stämman eller rösten
ändå
ändå hördes hon mana mig
kom
utan att jag märkt detta hade hon
lindat silkestråden av mig
kokonger
brukar vara matta
brukar vara det där
vilket med en suck benämns grå

tråden är nu ett nystan
vilket det enda jag kan säga är
att nystanet mest likna månens fyllda
vilken upplyser natten

vi vandrade med bara fötter
hon lärde mig gå
grundad med livet
ljudande i varje steg

vi stannade i det hon höll mig åter in
i de stunderna är vi träd med rötterna i djupgrund vid

hon nämner ej kronorna
hon öppnar bladen
nynnar rötternas
bergsådror

vi kommer till marker
vilka doftar gryning
vilka doftar
örtafingrar

detta är
en
örtagård
detta
är
en
örtabädd

vi niger inför dem alla
det är nu hon visar
tanken

hur hon planterar frön
hur tanken grundas

hur tanken sakta sjunker in i hjärthamn
hur tanken spirar
hur hjärtbladen
omfamnar
stjälken
hur bladen klättrar med solen
uppför
hon visar knoppen
kronan
bladen släpper blomman
rosen

doften
doften
lever
kvar




trädvinden omfamnar

bergets öga



origo
vidgas


vidgas




djupt därinne
synes

lägerelden

lugnt

vaka



vaka med den vilken
blickar djupt in





trädvinden leder
handen

till bergets längtanshand




upplev

bladens speglar


upplev

flammornas
toner



sakta
sakta



läker ni
varandra



så sade vinden


vilken bär
min färd



träden glittrar
i dessas svarsvind





strimma

av

nattljus




rör vid
draktändernas stämmor




strupsånger
tonar sopraneldar

in i sovandes
djupsläckta

städer




dimman
en prästinna


sejdar
gnistor



in i eldskålars
svartnade





lågor

blickar blygt in
i fjädervindens



lätta
beröring




draktänder
sår skogstemplets fägring




vildblomstren

viker

ut


regnbågsbladens
mjuka



drakar
följer

års tänders
oblatsmening




månskimmervita
opaler

stimma av
nattljus



molnvandrare
dina fötter är
dina händer

följer varandra

valven
skimrar

under broar
i grottors
vattenprismor

molnvandrare
dina ögon är
din vandringsstav


du
ser

med ögon slutna
i klarvidgad djupsyn

trampar icke
du

är

molnvandrare
i

skolade
steg



månfagra
skogar



i havets vidögon


glittrar regn
i pärlhöljda
händer




häger
lyfter vingar
in i ökensolen


öppnar
pyramidens spira



pilgrimsfalken landar

i hennes
hand



hon kysser
hans

blödande fingrar



hennes läppar

helar

läker




du har kämpat
så hårt




så hårt
att lägga ditt pussel




låt dina delar
nu mjukt


lägga sig


tillrätta


falla


in


hon vakar
med de fagra


tärnorna
de beslöjade

flyger
över havsviken

tärnorna
med skirslöjor

dansar i molnängders
silvervita gräshav

dofter
sänder tärnor

jasminen blommar

de dyker
lyfter fjällen

ur hennes
ögon



bladens glasfönster
vibrerar

i väntan

regnen nalkas
ur silverspanns lätta
handgördels

filigranbrosch

späda fingrar
lyfter hakar
ur skogarnas
drömmande ansikte


vänds
in
i

mossans stenstäder

vari bladen
mjukt

klättrar uppför
stammarna

mantlar
böljar


mjuka i solregns




duva
skogsduva

viloblå
i granens mantel
mal bönor i kvarnen



kvinnan väcker
elden i spisen


regnen
nattregnen
skänker vatten

i pannan

aromen
doften
väcker

dagens ankomst

gässen lyfter
med vingslag mjuka
med näbbar

täcket av den sovandes

strängar


drakarna
kysser stränderna


ur havet
stigna





vingarna
rör
vid


vindens inkapslade




lyfter stjärnorna

in i himlars
klippstäder




kristaller
ljuder


in i land och marker



drakarna
kysser stränderna



ur havet
stigna




svärtade
renas

av

andedräktens vita
kiselstenar är sandens

ljusskänkanden



tvagar

lagd kajal
ur hennes ögonlinjer




havet lyfter
ansiktet

drakarna är ädelstenar
i nattens öppnande


mjukt knackade det på pannan
däri jag vilade i sömnbladet
inlindad i silkeskokongs mjuka vaggdröm
jag öppnade dörren och där stod hon
en kvinna med eller utan ålder
ögonen hennes strålade klara
milda goda
hon bar evigs visdom med sig

doften
doften
lever
kvar