dina händer är lyktan
i nattens släckta

eldskålen
vilken lyser upp
mina fönster
slutna





säg
vad väver du



av regntrådar
väver
jag

duken



duken till gillet

folket samlas i
gryningsstämma


de
tonar in


färgerna

i stegvalvens
floder



hör du nyckelblomstren
öppna låsen


låsen till fäbodvallen
där klövern möter timotej

i kärrhökens
öga





fjädermolnet
fläktar träd

havets drömansikte



mandelblommen
andas

andas
fjärilsljus



sveper med mjuka tag
kammen genom

ebenholts


vit är
hårsmycket

givet av hans kärlek



vilken fäster
flätans
krona



hon fäller ut
risparasollet


skrider med mjuka
regnblad



in i

fjädervinden





han
vilken lade bron
mjuk över
sjöskruden


smeker
ådringens
långväga träddröm



havsfolken
är seglande snäckor

vita
i

solvind




han lyfter snäckan
snäckblåsaren

andas
där i



hans hjärttoner


en svävande
svan

landar i sjön



han
möter

lotusen
vilken för honom


viker ut
bladens skrift





fåglar
i vind
träd
i hav
moln
i berg



blomsterskruden
bär hennes drömmar
in i soldaning



hans leende är
regnbågsdroppars
glittrande
skönhet


opaler
stigna ur
grund





bryt ej
stjälken min

låt mig

vara


din

ögonblomma




i berg
moln
i hav
träd
i vind
fåglar