Kanske ödet bestämt

vilka mänskor vi möter

de som korsat vår väg

vår stig

kanske är det de val vi sköter

att vilja

                               – att stanna – att älska – säg

Kanske tar dina händer i mina

en dag

kanske möter din leende blick

kanske viskar – jag väntar på dig

har väntat tills nu, ett helt liv

måste veta

om du kanske visste

                              – att du ändå älskade mig

Ung oerfaren var jag

när kärleksruset mig slog

en fjortonåring vet inget

om hur allvarligt känslan tog

men du, du sa mjukt

att förälskad jag var

i självaste kärleken

när du vände dig om

kanske tog du min hand

                              – när du smilande mot mig log

Ditt svar sådde tvivel i hjärtat

fast ung, ja så ung jag var

att ingen kunde mig älska

jag skulle bli ensam kvar

sen hände så mycket i livet

min oskuld en annan tog

och kärleken prövades hårdhänt 

                              – så hårt att den nästan dog

Nu strax hela livet passerat

men hoppas att år finns kvar

då önskar jag en gång få höra

få lyssna till dig, till ditt svar

Kanske skulle du nu våga visa

kanske säga mig allt

hur det var

hur det blev

om vår kärlek fått växa

                              – fått mogna till frukt söt och god

Om den inte fallit till marken

den där kvällen 

                              – då munnen din log