När du vände din blick var allt över.
Du tog din väska och gick ut genom dörren.
Där satt jag nu ensam kvar i det kvava rummet och kände hur tårarna föll.
Ännu en grå eftermiddag.

Jag hade vant mig vid det här.
Det brukade sluta såhär.

Förstod nog aldrig vad jag egentligen gjorde fel.

För stor del av mig ville stå kvar, känna hur det var att känna något.