Dom orden som var så lätta att säga men så svåra att mena.
Varför blev allt så svårt.
Allt som var så lätt.

Hur kunde du bara gå utan att ha allt uträtt.
Jag stod kvar, även fast du gått.
Jag fortsatte hoppas på att du skulle vända och komma tillbaks.

Har fortfarande inte glömt den dagen, dagen då du lämnade allt bakom dig.
Dagen då jag trodde min framtid skulle börja, men visade sig sluta.

Men det var inte slutet.

Det var början.

För trots allt, hur svårt det än var då. Är jag en annan person nu.
Du fick mig att växa till den person jag är idag.

Tack för att du finns!