Här - nu. Det är det man ska skilja på - annat och här och nu. Det är inte så svårt, föreställningarna framställs, kanske förvånansvärt, för ofta som äkta - farligt som fan.

En tanke är lika verklig som allt annat, beroende på hur man ser på det.
Däremot är allt annat inte dina tankar, beroende på hur man ser på det.
Beroende på hur man ser på det så har du onekligen fel.
Och fel... beroende då på hur man ser på det, är ju bara kul om man är öppen för att ha fel!

Annars blir det bara ett sånt sjuhelvetes gissel, som man säger.
Säger andra annat eller? Mmm... I en liten stund där förut, långt upp med stigen som leder där borta längs skogen, om man först går över den lilla träbron som har degraderat och förfallit under säkert två decennier minst, även om bäcken under knappt rinner då växterna har slukat allt vatten och förträffligt nog växt upp och över den, och vidare längsmed gruset och stenarna, slyn och alla de andra träden som växer om båda sidor, både in i stängsel och utanför, ovan som under, om du fortsätter ända tills första riktiga kröken, när backen lutat en bra stund, när du slutar se husen och hästarna, ja, vägen överhuvudtaget, medan skogen väldigt sakta väljer att luta sig över dig, blockera ut allt annat, fortsätt stigen, stigen fortsätter in och det ligger stammar längsmed sidorna, tillfälligt tills tagna.