lyssnare
i vinden

vindvandrare


kom till mig
läs mig icke

kom var med mig






havet
en andning

ur droppens klara öga




vaggar
alveolers
stränder


sjögräs sveper mjukt klippor




hennes
vida kjolar
är segel


däri heden
är hennes utkik




fågel svävar
skänker henne ett vitt

körsbär

ur moln




plantera kärnan i ditt hjärta


hon inväntar
solregnshänder







brunnen sejdar stämma

väcker
ens

stigar


nattviol
sitter
i skog

stilla

rör vid
ormbunkens strängar


harpa ljuder i
skogsgläntat
öga




hon bär
spannet

givet av

ens

hand



deras händer möts
vid brunnens
spilåpipa





du vackra
tidlösa


rör vid
ögontröst

väcker
sömntutan

in
i

gryningshymn

syren
släpper
bladens skirvioletta

in i
liljekonvaljens
vita

doftnoter

gladan
yr maskrosdun
i uppmarkers

molnfagra



tonande
träd

andning
frigör

ledernas
hårt packade
lera

jorden
gråter

vattnar

under i från

en moders hjärta

så
stavar
orden




pyramidens öga

blickar
in
i



sandhavs mjuka dyningar


kobra

majestät av
majestät i


vidgade syner
breder ut

bladets skönhet



ellips
tvenne i en


spinal

rörelseandning



pyramiden är
bägaren

vilken bjuder
hennes
ögonros


vindens mjuka segel



de

vilka kom
efter detta

ser endast
stenstoden



hör ej
stenstadens fyllda liv

det regnar

rosenblad
in i sargade

stigblad





tonande
in

sjöns mjuka
stämma



lotusvingars
kupade

händer
är

spegelskålen
vilken bär hennes ansikte




tonande
ut

sjöns
mjuka stämma

tonerna ur
bandens

vibrerande
svar




jag var

tvungen låta dig gå
dina steg var så
uppenbara i sanden


vari haven

kysste
stegens blomning