röda är bladen
vilka höljer silversjön




blad
i vinden

varför darrar du




darrar
gör jag

rörd

i mitt inre




solslända
lindar

träden


gnistrande rentonad




så många linjer
tvinnas samman


släpps
fria



därför
darrar jag



näri vinden
rör vid meningen i glädje



kom




fingrar

av dag
ur dag


stigna ur källan
vilken leder till tjärnen


uppstigen
är hon


se henne vila
med vidöppen blick


i mossans mjuka


hennes hud
liljevit


kysst av blå safirer



kommer





fjäril
landar mjukt


sitter stilla i
brösttempel


fläktar med mjuka vingar


solljus värme
in



in i
hennes frysande





strängarna av tid
är brustna

almen flätar
flätar dem samman



ett täcke att drömma i




silvergräsplymer
är shamanens skallra


salviaröken
andas blå

stäppers
månvida





kommen



apeln
den vitstammade

släpper
en gren

in i hagens ängsgräs




grenen
gråter
enslighet



molnherden lyfter
gråten


ympar grenen
in i

bonsais gryning



i östanoms
västanoms öga




röda är bladen
vilka höljer silversjön