Som ett töcken
i gryningens vind
står hon där
nattens gudinna
likt tyngdlösa skimmer
vilar andäktigheten
vid morgonens rodnad
hennes charm du vill finna

Vit som gräddmjölk
dansar solens fjädrar
de tunga molnen
färdas bort ur det blå
miraklens tid skymtar
bortom bergskammen
där spelar näcken
för naturens små

Som en nymf i sagan
svävar hon vid molnen
utan att väcka friden
hon fyller dina sinnen
där i drömmens rike
knackar hon på rutan
nattens gudinna
vill viska sina minnen

En kyss i gryningen
är det hon lämnar
ljuset blir en sval ruin
av nattens slöja
hon står på perrongen
och vinkar farväl
snart är hon åter
och vill oss förnöja