i natten

rörde ett vid min kind



rosenleende
spred doftande vingar
i mitt ansikte


en strålande opal
i händer buren av


upp ur
grottan

grottan vilken lade mig till vila
i glömskesök




väcktes av knallen
vilken

spräckta
drömmen






väggarna brister
med

djupa
befrielsesuckar

fönstren är skallror
i shamanhänder



tät luft
skingras



tyllgardiners
ljusgenomsläpp



fläktar sömnen ansikte


hon lyfts
av vindfågels
varsamt in i havets öga




älskade

du kom aldrig
till bordet vi dukade
dukade med den vita alabasterduken




jag sjunker nu
in i ögats silverbladslins





hon
den vackra

vars

med ögon vilka ser genom
lagda skråp


hon

står med staven
staven med tecknen

i järngrytan fylld med moln




hon
rör med staven


rör
rör

allt virvlar

allt



åskan dånar
blixtar
ljungar


ljungen doftar

humlors djupa toner

i det
lugnet

inkommer