Det började med en enkel fika högt över taken. Det låg två bullar på ett fat. En duva satt på en pinne och stirrade lystet efter dem. Du drack Latte och jag Cappucino. Jag spillde kaffe på tshirten. Tror inte jag åt min bulle ens. Vi pratade och log. Sen var jag hopplöst fast.

Mina drömmar blev allt tydligare och ibland blev det påfallande svårt att skilja mellan verklighet och drömtillvaro. Gränsen passerades lättare och lättare medan allt mera tid tillbringades i det andra landet. Ibland undrar jag om det jag vet är något jag tror eller om det kanske aldrig ens har hänt.

                                                          *

Jag tassar försiktigt fram till sängkanten. Dina tofflor är mjuka. Det svaga nattskenet smeker mitt nakna bröst och jag viker försiktigt täcket åt sidan. Där vilar din sovande gestalt. Du ligger naken på rygg, med det ena benet och armen uppdragna i en behagfull vinkel. En svag jämn andhämtning kan höras i rummet. Jag lutar mig ner och betraktar ditt sovande ansikte. Håret ligger likt en gloria och de avsminkade ögonfransarna är i sluten vila. Läpparna, de där mjuka sensuella, ruvar på ett leende. Låter blicken glida över din kropp, suger in dess form och nyans.

Placerar först det ena benet i sängen, långsamt och försiktigt, sjunker sedan ned bredvid dig och blickar in i ditt sovande ansikte. Nära nu, lyfter handen. Smeker försiktigt din kind, blåser försiktigt framtid i ditt öra, viskar ditt namn. Lägger armen om dig, trycker min kropp mot din. Ögonlocken fladdrar, ett leende föds och blir större. Du suckar och smyger dig intill mig. 

                                                             *

Det är den tiden jag skriver ord till dig. Ord för bara mig även om de är ämnade till dig. Jag skriver så pennan glöder, runda ord, långa ord, svala men med tyngd, känsliga, ömma och kärleksfulla. Det är en brunn att ösa ur, alla mina ord. Några patetiska kanske men alltid smyckade med mycket känsla. Och som en adjektivens fattiga riddare spetsar jag fler och fler.

"Du är så underbart vacker, söt, leende, seende, sprudlande, fantasirik, kreativ, humoristisk, varm, generös, livgivande, inkännande, empatisk, kärleksfull, sensuell, sexig, sensibel, intelligent, klok, reflekterande, sinnlig, känslosam, lockande, mångfacetterad, omtänksam, engagerad, inkännande, mjuk, len, självklar, stark, svag och mänsklig. Du gör mig pirrigt upprymd, glad och tillitsfull, knäsvag och yr, ser mig omkring i världen på nya sätt, spritter och kan bara säga att fy fan vad jag älskar dig. "

Och det där är bara en endaste liten sida av min ordbok.

Men du hör mig inte. För du ligger ju utsträckt på den sköna liggstolen vid poolen och solar, klädd i en snygg svart bikini. Några vitklädda camareros skyndar förbi med silverfat och färgglada drinkar. Glasögonen från Gucci har halkat ned på näsan, håret är rufsigt och din kroppshållning utstrålar vila, själva sinnebilden av att vara långt från vardagens krav. Den mexikanska varianten av spanska smattrar borta vid baren. Du har redan fått en mörkare färgton, du har ju lätt för att bli brun. Jag ler, ser bakom glasögonen att du ändå har sminkat dig lite och konstaterar nöjt att färgen på läpparna är något nedtonad, precis så jag tycker att du är som finast.
Det är varmt, och jag känner solen hetta mot ryggen när jag böjer sig ned mot din liggstol. Den varma stenläggningen steker fotsulorna och jag undrar om det ska gå över eller om jag måste flytta fötterna. Jag sätter mig hastigt men mjukt på huk, lutar huvudet alldeles nära ditt och betraktar dig.
Jag ser in från sidan och bakom glasen är dina ögon slutna, ögonlocken vibrerar lätt och ögongloberna rör sig som vid REM-sömn. Ögonfransarna är täta, ögonvinklarna försedda med ett vackert svagt linjeverk, jag tycker om det, visar att du har lätt till skratt, att du har fnissat mycket i ditt liv, leende sett på världen med en kritiskt ironisk och betraktande blick. Jag ler lite, tycker du är vacker, ett barn, en mogen kvinna, en ungdom, en som står över tiden, du är bara sådär lagom gränslöst underbar. Näsan är rak och under den kan skönjas ett band av små svettpärlor. Det är varmt i solen och din hud är glansig, men ser mjuk och avspänd ut.
Du bär ett halsband i guldlänk, snyggt men jag tycker det skulle ha passat bättre med silver eller vitguld. Blicken glider vidare. De mogna rundade brösten är instängda i en snyggt skuren bh och jag lutar mig närmare för att se ned i klyftan mellan brösten.
Jag försöker följa din andhämtning exakt, andas på samma sätt, men klarar inte av det riktigt, det har säkert något att göra med att våra lungor inte är lika stora. Annars är vi lika i rätt mycket, tänker lika om mycket men är väldigt olika i annat. Andas gör vi i alla fall inte likadant. Dina bröst hävs upp, sjunker ned, och jag betraktar fascinerat rörelsen en stund, ser brösten spännas, slappna av, känner vinddraget vid mitt öra när din luft passerar lungorna och silas ut genom munnen. Ger liv, håller liv, utan att du ens behöver tänka på det. Mellan det första och sista andetaget drar vi andan 15 000 gånger per dygn. Du ska få riktigt många, jag bara känner det.
Din mage är lite kullig, vid naveln har en svettdroppe parkerat, darrar av ytspänningen, håller sig kvar under det att din andning flyttar maggropen uppåt och nedåt. Bikinibyxorna är tighta, sitter snyggt, och ger en inramning åt dina rundade höfter och benens form. Fötterna pekar lätt utåt, är välformade och ser ut att ha skötts för att må bra.

Jag sträcker mig efter din kasse, som står bredvid. På något klädbylte står en tub med Dove hudcreme, och jag tar den. Trycker ut en dutt, tvinnar händerna för att sprida ut cremen och lägger så mina händer på din mage. Den är mjuk och varm. Jag arbetar sakta ut cremen, händerna känns mjuka och varma mot din hud. Jag smeker in oljan, upp över magen, sidorna, bröstens ovansida, de glider följsamt under mina händer. Jag känner att din bröstvårta styvnar då jag låter ett finger stryka över bröstens ovansida under bh:kanten. Jag masserar försiktigt din hals och upp över ansiktet. Med små cirklande rörelser arbetar jag in cremen i ansiktet och ser dig plötsligt röra lite på huvudet. Från sidan kan jag se ögonlocken vibrera, du är under uppvaknande.  
Så jag tar lite mer creme, stryker ut den över benen, masserar underbenen, knäna och upp över lårens ovansidor. Huden är mjuk, och jag masserar försiktigt lårens insidor med mjuka rörelser. Jag rör dig långsamt. Märker att du nu är medveten om mina rörelser, att du tycker om dem. Dina ben säras omärkligt och jag kan lättare smeka lårens insidor, ända upp mot troskanten, smeker dig försiktigt där, känner din värme. Andhämtningen ökar och jag lutar mig alldeles nära din mun, fuktar min tunga och rör försiktigt med den över dina läppar, sticker försiktigt in den i din mun, slingrar runt, drar mig tillbaka och viskar " hej min älskling, jag har bara hälsat lite..." Du fnissar lite, drar ned mitt huvud mot bröstet och säger "mer".

Så har jag varit där, i känslans land. Bara hos dig.

Men det är december. Jag vaknar sakta. Det är kallt och tyst i lägenheten. Tomt. Ändå hör jag bruset från vågorna eller om det är från elementet, det drar in i mitt öra, rullar in, slår mot öronsnäckans kant, vrider sig inåt, smeker hörselgången, slår mot trumhinnan, viskar ditt namn från en soldränkt strand, tycker nästan det känns lite varmare, att den kalla december har bytts till ett somrigare landskap, eller är det endast det inre landskapet som ändrar karaktär? Vågorna säger mig besynnerliga saker, som en kaskad av frågor utan sammanhang, som facetter, men du tar nog emot dem ändå. Lägger dem vid dina fötter. Ta gärna upp dem och betrakta dem, de är dina. Som stenar på en strand. Alla mina ord och tankar.

Ritar i sanden.

~ ~ ~ ~
ser dig
puls
sväva
värme
komma in
du är
svar
längtan
lycklig
vi
~ ~ ~ ~

Men det blir för många ord. Jag vill hitta kärnan i kärleken mellan oss. Koncentrera, koncentrera...

~ ~ ~ ~
sväva
lycklig
jag
du
jag
vi
~ ~ ~ ~
eller kortare bara:

~ ~ ~ ~
sväva
~ ~ ~ ~

Ryser till lite när jag jämför allt över tid. Minns de ord jag använde. Känns som en ofattbar resa. Nog trodde jag det var en enkel biljett till Paradiset jag hade löst.

Nej, de där vackra orden skulle ju aldrig vridas, förråas, smutsas, skändas eller bli likt äckelkryp som bor inne i varken din eller min mun. De där fula skulle ju aldrig få grepp om vårt inre.
Jag vet att jag använde dem alla. I långa anklagande monologer turades vi om att förminska varandra, trampa på våra själar och göra allt vad som stod i vår makt för att såra, skada och håna. Vi sprutade galla över varandra, svor så saliven stänkte, grät floder och slog i dörrar. Farmors kristallvas blev ett av de första offren. Innebörden blev till slut glasklar för oss båda. Allt var över.

 "Du är så jävla dum, ointelligent, oskärpt, träig, trist och glåmig, kraftlös och initiativlös, tjatig, argsint, taskig, enfaldigt egotrippad, fyrkantig och frusen, småskuren, avundsjuk, obildad och okänslig, snål, girig, ofräsch, finnig och osexig, tandgul och säckig, insjunken och dallrande, plattfotad o och nagelbiten och kan bara säga att fy fan vad jag hatar dig."

Det slutar med en alldeles ensam fika vid köksbordet. En talgoxe sitter på en pinne ute i trädgården . Jag dricker pulverkaffe utan någon bulle. Hade jag haft en skulle jag ha ätit upp den nu. Allt är över. Jag varken pratar eller ler. Men spiller i alla fall inget.

Samma människor då som nu. Och ändå inte.

                                                  @