Sommarnattens

viskning

talar ljudlöst

om förvandlingens

magi

där allt som inte

kan förstås

lägger sig

till ro

vaggas

som vågorna

in i dimhöljda dalar

minnen

av det onda

upphör

att finnas

en ny dag

uppstår

med löften

som daggdroppar

runt

leende läppar

tala inte mer

om ärren

som läkt

nu

blommar

fälten

röda

som din vackra mun

av

de skiraste

vallmoblommor

jag sett

röda som vår

kärlek