Du är här. Med mig. Men ändå inte. Någon annanstans. Där jag inte finns.

Jag ser att du vill skrika. Men du är tyst. Och jag säger ingenting.

Du rör vid mig. Som att du tröstar. Men det är du som gråter. När inte någon ser.

Och jag kan inte hjälpa. Jag har inget att ge. Jag räcker inte till. Och du vänder dig bort.

Jag vill sträcka mig ut efter dig. Säga: Kom hit igen! Stanna hos mig! Men jag gör inte det.

Du har gett allt du hade. Jag tog allt jag fick. Tills du blev tom. Och du inte hade något kvar. Tills det inte fanns något mer.