hon tog av sig sandalernas remmar
grusets pärlor rullade tystnad mellan fingrar




den gamle skriver

bergets
toner





hägrande
ögon


sveper vassens ruggar




molnvandrare

bäddar stigar




regnbågsband
skimrar sidenvävar

skänker blommor färgbad




kan


upplysa
natten i dina ögon




ser du


eldrosorna växa
i himlagårdarnas
trädsömmar





en droppe regn
havet höjer sig över ögonlinjen



hennes bröst
är




ur de storas djup
viker upp

havets öga




kaskadpärlor
dansar ur
andningsfontän




delfiner är kransen hon bär
i det hon möter sandmånens




vackerböljande
slöja





en hand smidd
av solstav




strupsången
kallar in

vingseglare