"Hallå...? Hallå..? Är det någon som hör mig?"
Vi kastar ut våra röster på internet, som kastas ut i rymden.
Tror vi att marsianerna
(med sina tefat)
kommer uppskatta våra försök att höras?

Tror vi människorna kommer göra det?

Tror vi att någon lyssnar? Vi höjer vår röst för att säga något viktigt
(Förr oss, ingen annan)

Men de lyssnar inte, för precis när det ska hända,
Vi ska komma till det viktiHIT THE HIGH DRUM, DROP THE BASS. WUBWUBWUBWUBWUBEAAAAARWEEEARUNTZUNTZUNTZUNTZ. Ja, allt blir bara dubstep.

Så går vi hem? Nej, vi försöker igen, och försöker vara smartare, roligare, intressantare.
(Sexigare, snyggare, mer attraktiva)
För att få dem att se oss (Och kanske något mer)

Alla är vi självupptagna svin, som vill få uppmärksamhet och att folk ska beundra oss.
Denna dikten är bara en av många, antagligen inte ens särskilt bra. Men om du hör den, läser den eller upplever den, då har jag lyckats.

Då har mitt skrik ut i rymden blivit hört, åtminstone en gång.