Ingen av oss talar om sig själv
som utrotningshotat djur
du sover med handen under kinden
vilar huvudet i mitt knä
ett huvud att ta hand om
drömmande fredligt
overksamma vakter i hörnen
minnesmärke över okända offer
dina flätor                         avklippta
dela sitt liv
eller inte
i vilken tradition 
mach was du willst 
det är svårt att öppna dörren
svårt att öppna munnen
råttorna kommer utspringande från busken
de blir lika rädda som du
rockmusik         :         en brevkniv av svart ebenholts
                                        från Tanzania
nära den sönderbombade
Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche
Bacchus målad med grälla pastellfärger på trottoaren
örhängen av elfenben vi              
vaniljglass doppad i choklad
kinder i behov av ömhet
vi slagord på väggarna
vi vykort av målningar
         av George Grosz Otto Dix
Max Beckmann på Neue Nationalgalerie
du tar av dig
armarna 
do what thou wilt
från huset tvärsöver gatan hörs en ursinnig röst
en ursinnig skådespelares röst i tv
poliser vaggar förbi
med plutande läppar inoljade bröst
katter flämtar i skyltfönsterburar
vi går inte genom Zoo
vi går genom horkvarteret
vi rör oss i en varm livmoder
         långsamma steg av ett par
under regelbundet orytmisk ljusreklam
luftmusik varm
gardintyst rörelsemusik lugn
du i bara trosorna
jag minns inte mina drömmar
skulpturerna
        som rör sig
öppnar ögonen
jag
i skyltfönstret
på ett ben skottskadad
i rävpälsboa
früher begann der Tag mit einer Schußwunde
tystlåtet lyssnande på en låt ur Low
en karaff vin kammat hår halsband
bredvid honom som hyrt mig i kväll
i hörnet den blinde med sin tiggarhatt
fais ce que voudras
regnet hänger i luften
solen lyser i en dikt
vi körs ut rullande
i höskrinda efter höskrinda
från Kaufhaus des Westens
en ruin bevarad sen kriget
utan tak utan altare
vi är stelfrusna helgonstatyer
vi är skyltdockor med avrakat hår
vi är horor med målade ansikten
rullande nerför backen
genom Europas skördade fält
till öknen
frälsningsarmén sjunger