Hon skrattade. Fångade ögonblicket. Myste med sin vuxna, vackra dotter. Två huvuden ihop. Pratade om livet. Pratade om kärlek. Om varaktiga relationer. Misstag, så kallade erfarenheter. Och om passion.

Dans är som relationer, sa hennes kloka dotter med övertygelse. Det krävs två för att det ska bli en. Det är bra att ställa sig lite vid sidan av till att börja med och titta på de olika stilarna och bilda sig en uppfattning om vem man skulle vilja dansa med.

I dans är det mannen som ska föra och damen som ska följa. För några män är detta det enda som de uppsnappat på danslektionen. Oavsett hur illa de håller takten, hur dåligt de än utför de olika turerna, eller hur illa de än signalerar vad de tänker göra härnäst, så skyller de på dig: Det är jag som leder, du ska följa mig, kräver de surt, trots att det är nästan omöjligt.

Så finns det de som inte för runt sin dam, utan de drar och rycker och använder sin styrka för att få dig dit de vill. Kanske förstår de inte hur starka de är. Sådana får man ont i armarna av och man blir också rädd för att bli skadad. Det är också svårt att hålla takten själv när de drar. Ofta tar de också stora steg, så att man inte kan ta danssteg, utan snarare måste ta danshopp, och dessutom tar de ofta ut svängarna, så att man krockar med andra danspar.

Andra, har famnar som gjorda för att befinna sig i och ögon att drunkna i. En attraktion som är spännande, eller en värme som känns bra, eller så är det bara mysigt. Men dansen blir inte alltid bra, trots det. Kanske har de aldrig lärt sig stegen ordentligt, eller så har du själv svårt att komma ihåg stegen när du blir påverkad av deras famn. Kanske trampar du rent av på deras fötter för att du inte kan använda hjärnan som vanligt.

Och vissa, när de ser att du är nybörjare, vill lära dig hur du ska göra nya turer, trots att du har fullt sjå med de du nyss lärt dig. De spelar ingen roll om det är på danskursen och ni övar en viss tur och du vill lyssna på vad dansläraren säger. De vill ändå vara den som vet bäst. Och inte så sällan lär de dessutom ut fel.

Det finns också de som är mycket tydliga om än väldigt energiska. De håller takten mycket bra, nästan så att de gör höga knäuppdragningar, och gör sina turer tydligt. Inga överraskande moment inträffar. De är lätta att dansa med, men det är konditionskrävande, och kanske att man ibland saknar lite av finess och elegans i deras armar.

Några står helt still, rör knappt på fötterna, men de är väldigt bra på att hålla takten med händerna. De är uppmärksamma på sin dam, i princip är det bara hon som dansar, han står still eller går, men leder henne med handstötar här och där, och alltid i takt.

Lite av en motsats är herrar som visserligen håller takten bra med fötterna, men som har massa extra knyck, svingar, och man får nästan kalla det finter, för sig när de dansar. De kan vara mycket svåra att avläsa och följa som dam. När man dansar med dem, känner man sig ständigt osäker på vad som ska hända.

Det finns också en hel del herrar, som håller takten bra, kan variera turerna, och för sin dam med tydliga signaler om vad som ska ske härnäst. Sådana är lätta att dansa med och oftast också tillgängliga för nya idéer och förslag och villiga att lära sig nya moment om du känner till något som de inte kan.

En fröjd är det att dansa med erfarna herrar, som inte bara kan hålla takten, och föra sin dam tydligt, utan som anpassar sig till sin dam försiktigt med enkla turer, för att sedan efterhand införa svårare moment när de ser att damen är med på noterna. Dessa herrar brukar också vara varsamma med andra dansande par och föra ut sin dam i svängar bara när de ser att det finns utrymme för det. På så sätt krockar hon inte med andra.

Lugna herrar, som tar små steg, och för dig runt med små mjuka signaler är också enkla att följa och dansa med. Även de är försiktiga med, och har uppsikt över, andra dansande par som kan kollidera med dig.

Så dansar man. Lär sig. Blir bättre på att hålla takten själv, känner igen turerna, blir avancerad. Och blir faktiskt uppbjuden många gånger också av unga herrar för att man är lätt att dansa med och kan anpassa sig och har tålamod med deras tillkortakommanden. Lite roligt och smickrande. Ett tag. Men är ganska trist i längden, för en avancerad dansare.

Hennes sista ord fick dem båda att skratta gott.
Det var en rolig analys, av olika sorters relationer. Jag vet vilken jag hade valt, men den fanns inte med på din dansbana, sa den till åren komna mamman och plirade illmarigt.
Vilken då? frågade hennes flicka nyfiket.
Åh…Jag hade valt den som tyckte det var roligt att dansa.

Med mig. Lade hon till efter en tiondels sekund, och log.