handen som plockar det yr i roten

mjölken skummar i snittet på blomman

den snövita liljan av oskuld den fromma

lossas i stjälken från huvudet till foten


den slocknade askan och bladen av soten

läggs i en cirkel runt blomman som domnar

bort i en drömsk dvala innan hon somnar

drömmer att bladen må visa henne porten


till ängen där hon föddes rusig och yr

ännu orörd hel utan ett blödande snitt

ja till bädd av blomster hennes fötter styr


i febriga drömmars rus hon våldsamt flyr

för att läka skadan i kroppens ömma mitt

med gröna fingrar som det onda såret syr