har vi den
så har vi fått den

och har vi fått den
så har vi den

den gavs för att Hon
hade den

och hade Hon den
så var den oss given

det är ett rum
att bära känslor med

och har vi den
så är vi inte rädda

vi kan inte be om den
vi kan inte tilltvinga oss den

antingen så har Hon den
eller inte

det är ett osynligt utrymme
som gör att vi håller

och hade Hon den
så fick vi den

det är inget tillstånd och ingen känsla
det är en källa där vattnet alltid får rinna

och älskade Hon oss och lyssnade när vi talade
så fick vi den utan åtbörder eller ansträngning

det var aldrig fråga om Hennes vilja
rummet går från Hon till Hon om Hon hade den

att möta den gör oss friska och repar mod
det är att lyssna långsamt och att bry sig

det är psykets ekvivalens till det rum
varur vi föds efter att ha hyrt det i nio månader

att ha den gör oss stilla och belåtna
att inte ha fått den känns som en förföljande tomhet i panik

den blir mer och mer sällsynt
och det lämnar plats för ordet Hen

det är en katastrof utan like
vi kallar det jäm-lik-het