Almedalen...

Ateljé Jerry Linder
www.AkterKastellet.jerrylinder.se

www.MilkRiverUniversity.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539


Almedalen får mig att tänka på en grekisk teater, för vart år förnyar man sitt sätt att förmedla sig till folket i en procedur man kallar demokrati.

Den grekiska demokratin var ingen verklig demokrati i modern mening, och den moderna demokratin är inget folkstyre i min mening.

I den grekiska demokratin var det bara de rika fria männen som hade rätt att fatta beslut, och naturligtvis var det bara dessa som hade fått bildning, alla andra måste arbeta från späd ålder och hade inte någon tid att studera och parlamentera.

Hur är det idag...hur många är det som inte vet hur EU är uppbyggt, hur den svenska riksdagen arbetar, eller hur partierna på lokalort väljer ut vilka människor man skall satsa på på ålderns höst,
eller redan i förskoleåldern.

Vi hade kommit en bit på väg, vad hände sedan, ...efter ABF?

Jag minns en kväll när den försvann, demokratin i vår arbetarförening, och hur jag sa till gruppen: - Vad håller på att hända här i denna församling... när ingen vill ta tag i frågan...

Minns inte vilken fråga det var, men styrelsen hade fått en viktig fråga uppifrån på sitt bord. En fråga som var så viktig att medlemmarna måste vara med och tycka, men där ingen ville det, inte ville offra tid på en viktig politisk fråga, utan överlät den på styrelsen...jag kommer ihåg...

Det här är en finurlig procedur, där energier står mot varandra och vibrerar; det handlar om tillit, om trovärdighet. Om folket i gemen inte litar på sina ledare i toppen, om dessa höjdare inte gör det jobb de är tillsatta att göra som förtroendemän, förlorar de förtroendet. Men om folket tycker att de har det bra som det är, då orkar ledningen inte styra på det vresiga havet. Så faller den ena frågan efter den andra och de starka tar för sig. När den allmänna meningen är att man ska satsa på sig själv går demokratin förr eller senare över styr.

Mitt alter ego, MoffaFridolin, har en bild av detta som han nog är ensam om, hör här:

En morgon vaknade han och hade haft en dröm. Han såg vårt jordklot i rörelse runt solen precis som hon alltid gjort. Men så med ens inträffade något i hans hjärna, en ahaupplevelse som då och då infunnit sig under åren. Förra gången var det en solstråle som kom från en stjärna långt långt borta i kosmos och närmade sig hans öga och trängde in i hjärnan och gav honom en förnimmelse av något nytt i universum, något som alltid varit där men inte registrerats av hans medvetande.

Vetenskapen känner till en övergripande rörelse i universum som man kallar Big Bang, det vill säga alla himlakroppar rör sig från varandra i en vansinnig hastighet. Man talar om dopplereffekten då ljuset rör sig mot rött, en rödförskjutning. Rödförskjutningen innebär att frekvenserna avtar och våglängder blir längre.

Nu är det så att MoffaFridolin fick en vän som inte gillade vetenskapens förklaring till rödförskjutningen, han ansåg att man kunde tolka vissa vetenskapliga upptäckter så att rödförskjutningen berodde på att ljuset från himlakropparna som närmar oss förändras under den otroligt långa färden genom rymden fram till oss, och under den resan förändras frekvenserna och väglängderna så att det blir en dopplereffekt.

MoffaFridolin frågade min vän varför rörelsen får den form som den får, men han ville inte svara på det, han nöjde sig med det han påvisat och det ruckade han inte på. Men MoffaFridolin var inte nöjd, han började tänka själv och han försökte föra samman den dröm han haft med vännens påstående.

Hur såg hans egen ahaupplevelse ut...

Solen som berikar och hotar vår jord med sina strålar är också en kropp som både rör sig kring ett centrum och som roterar kring sin egen axel i ett kosmos som innehåller många sådana kroppar, både större och mindre. Den sitter således i ett system av materiella kroppar som sprider energier ut mot andra kroppar. Det betyder att ett enormt stort system av energibringande radioaktiva ugnar håller varandra i ett säkert grepp på sina vandringar runt ett universum som rör sig.

Vår jord befinner sig i detta gitter och påverkas av alla solar, men starkast påverkan får hon utstå från vår sol som balanseras av alla de andra solarna tillsammans.

Det betyder att vi är påverkade av både solen och alla andra solar samtidigt och att vår sol trycker jorden utåt samtidigt som alla andra pressar oss in mot vår sol. Effekten av detta blir att vi vandrar runt solen på ett år i en bana som är ett resultat av alla andra. Så var min dröm...

Vi kan med fog ana att denna bana kommer att svaja, precis som allt i universum har olika frekvenser. Man kan tänka sig att jorden kommer att röra sig i spiral inåt och utåt och att den påverkan från solarna skapar temperaturförändringar så att långa vintriga perioder följs att långa perioder med värmebölja, varför praktiskt taget allt på jorden genomgår depressioner som får allt levande att göra stora förflyttningar, på samma sätt som vi idag ser hur människor från odemokratiska länder förflyttar sig mot Skandinavien. Det här var ett djärvt hopp till politiken, men faktum är att man mycket väl kan göra jämförelser. Har man svårt att förstå något i sin närhet skall man höja blicken brukar man säga.

MoffaFridolin var inte nöjd med vännens ovilja att gå vidare, därför började han tänka själv. Vi hade en solstråle, eller skall vi med en gång säga elektromagnetisk rörelse. Hans rörelse rörde sig genom den tomma rymden och förändrade sin form från hög frekvens mot långa vågor som dessutom rörde sig fortare och fortare, enligt vad han sa. Men varför i herrans namn denna deformation av rörelsen och den gick genom den tomma rymden, här fanns en motsägelse...

Einstein sade att ljusets hastighet i vacuum är 300 000 km/sekund. Han kallade hastigheten för C.
Men om ljuset rör sig genom ett annat medium blir hastigheten mindre, i glas till exempel.

En annan samtida forskare hette Plank och är känd som kvantfysikens grundare, han menade att rörelsen ändrade sig med ett visst kvantum, ett konstant belopp, precis som ränta på ränta.

Då inträffar det att när rörelsen susar genom kosmos mot oss förändras rörelsens intensitet och styrka med ett jämnt belopp och när rörelsen går mot rött blir den nästan rak, och det är då förhållandet mellan rörelsens konstans och hastigheten är snarlik den politiska rörelsen då förhållande mellan folket och ledarna vibrerar. Skall rörelsen gå mot den röda symbolen, alltså mot vänster, eller skall den gå till höger.

Det här sista har jag kommit på nu i skrivande stund. Men nu ska jag förklara varför MoffaFridolin anser att det finns en eter, fastän vetenskapen inte funnit någon eter. Vid förra sekelskiftet kom man överens om något som man kallade positivismen. Det betydde att man bara fick anta något som man kunde mäta och väga. Men Einstein då, han resonerade sig fram till att Energi och massa var detsamma. Man gjorde också försök att finna etern men misslyckades och nu är det bara radioamatörer som talar om en eter.

MoffaFridolin vill påstå att alla strålar av elektromagnetism bildar ett energifält som fungerar på samma sätt som vatten t.ex. och som bromsar rörelsen från en stjärna så att vågor uppstår på samma sätt som i havet. Där har vi etern.

På samma sätt har vi med rörelserna inom politiken. Den gemensamma uppfattningen om vad som är rimligt när det gäller individuell frihet förändras i tiden, och till slut kommer de röda krafterna och de blå att utvecklas och stå mot varandra då att tryggheten i samhället rubbas, ja kanske helt förloras.

Vi kan då fråga oss: - Varför ser vi inte faran i god tid, vi har ju så många organ i samhället som mäter och väger. Säg det! Själv anar jag att vår förmåga att känna är så olika. Det finns många känsliga individer som lider av den brist på demokrati som de blåblodiga representerar, men dessa har inte den intellektuella förmågan. Därför uppstår upplopp till höger och vänster. Den gemensamma kakan är det vi kallar moralen. Vår moral vilar på Jesus predikningar, och vår grundlag.

Vi släpper MoffaFridolins drömmar och går tillbaka till min verklighet.

Jag kommer ihåg då jag gick emot min grupp i Sociala lokala gruppen i en fråga där jag var mycket insatt. Vi hade tagit emot fosterbarn och jag började inse att det var mycket krävande att göra så.
När jag räknade på den ekonomiska vinning vi fick tyckte jag att det var ett hån, vi kände oss nästan löjliga som frivilligt gav oss in i en så svår uppgift. Det kunde inte vara svårt för kommunen att belöna oss bättre. Men vänta skall du se...

Kommunförbundet kom med ett förslag...men ordföranden i vår lokala grupp, tillika Sociala centralnämnden hade följande argument att säga nej: - Min dotter har också tagit emot fosterbarn, och det svåra tyckte hon var att sedan lämna dem ifrån sig...

Det kan inte förnekas att det är svårt att skiljas från en människa som man lärt sig älska, men varifrån kom Kommunförbundets argument att höja bidraget 10%, den uppmuntran som kommunen förnekade oss och alla andra barmhärtiga familjer.

Det blev som ordföranden ville i Socialdemokraternas lokala grupp, jag hade ingen talan och Kommunförbundets förslag fick ingen verkan den gången.

Själv lämnade jag det socialdemokratiska partiet, och skrev en lång artikel om min upplevelse när sossarna svek de familjer som ville ta åt sig barn i nöd.

Men från partiet ansåg man att artikeln genast skulle uppmärksammas av pressen och därför ville man att jag skulle ta tillbaka den, och det gjorde jag också eftersom jag inte var tuff nog att ta strid.

Sålunda gjorde jag en formell avskedsansökan som jag lämnade in på Sossarnas expedition , och därmed var mitt medlemskap i det parti som jag tillhört i alla mina dar en saga all.

Vi var komna till 80-talet, och jag minns hur en mätningstekniker, som jag, blev inlåst på en fyr som elektriker därför att han medgivit att ett grund inte var inmätt och utlagt på kartan. Hans chefer nekade, men han var inte solidarisk mot sitt företag, därför blev han förflyttad mot sin vilja;
det var 1983 vill jag minnas.

Det var vid den här tiden som många läste en tjock bok som hette Satsa på dig själv. Det var befriande läsning; skulle man få vara självisk och bara tänka på sig själv? tydligen...

Nu började nedrustningen av det svenska samhället. De etablerade tog för sig och man basunerade ut att det var rätt att somliga skulle ha mer betalt än andra, att kvinnorna lön för samma jobb på nytt skulle betalas mindre.

Det var då jag kom med mina hästar till Brunnsäng, och det var då vi startade Tälje Skog och Ungdom. Någon större förståelse från kommunens sida fick jag inte, och om jag inte lagt hela min förmögenhet på projektet hade idag ingen ridskola funnits på Bergtorp där tusentals elever fått lära sig rida och ha Stall Bergtorp som sin ungdomsgård. Idén var bra sa stadsdirektören, men kommunen hade inge pengar... pojkarna hade fotbollsplaner och rinkar och alla var överens om att flickorna borde få mera...ingenting hände från kommunens sida. Mina pengar är borta, men flickorna har sin ridanläggning.

Idag har föreningen fått ett EU-bidrag som ger 600 barn chansen att tillbringa en dag var tillsammans med djuren på gården. Hade jag inte ringt fastighetsintendenten klockan 10 på kvällen hade vi inte fått kontrakt på marken och den lada som fanns där. Politikerna hade tänkt arrendera ut marken till en privatperson trots att vi redan var etablerade där.

Från Almedalen har vi fått höra hur väl alla våra gemensamma enheter har förvaltats, trots att statistiken talar ett annat språk.

Nu är det tydligt att många människor lämnats skilda från det överflöd som finns i detta land i förhållande till många andra länder både i Europa och den övriga världen. Mönstret finns överallt i världen, men politikerna pratar som om vi är lite bakom flötet...eller är vi det...

När nu Socialdemokraterna börjar vakna igen, men i opposition, har de råd att breda på ordentligt, men vad skall vi tro. Det är svårt att inte tro när man är född i Konsum, som jag brukar säga, eller ska vi säga rörelsen. Längst nere i hjärteroten finns dock Socialdemokratin, men det är vänsterpartiet som har de rätta formuleringarna för mig, ändå har jag i många år hyllat Miljöpartiet. Det är inte lätt...

Det är svårare än eljest att välja parti, nu då vi är med i den europeiska gemenskapen. Ack hur många fackliga reformer det går åt för att försäljning och köp av varor skall ske på ett just sätt, och alla regler om arbete.

Från den dagen då vi ungar fick Mjölk och Bulle vid Havsbadet där vi fick lära oss simma, har vi fått lov att lära oss så mycket mer, och mer kommer att krävas av våra barn och barnbarn i framtiden.

Framtiden, tiden vi har framför oss. Vi som lärde oss simma lugnt på djupt vatten skall nu leva livet lugnt i framtiden. Man talar om tro i kyrkan. Vi kan ha tillit till Jesus, vi som är kristna. Men de som inte är kristna, hur skall de lita till tron på politikerna som inte följer grundlagen, som satsar på sig själva och skor sig på väljarnas okunskaper och bristande moral...

En gång var kyrkan den enda saliggörande makten. Så kom den sociala demokratin med krav på lika värde för alla människor, med samma rätt att gå i lära och jobb åt alla. Man kan säga att politiken blev en ersättning för Kyrkan, att Jesu Kristi ord suddades ut på den svarta tavlan, och det var fritt fram för var och en att satsa på sig själv, vilket var tvärt om vad Kyrkan skulle stå för, men alltför många gånger lämnade sina medlemmar i sticket...

Märkligt nog har jag som föddes i en familj där Jesus bara var ett namn, kommit till insikt om att alla
dessa tal i Almedalen på högsommaren på Gotland, inte har något värde utan influens av de berättelser som sagans Jesus predikade för folket och som står att läsa i Nya Testamentet som finns i varje vuxen människas ägo. Annars är det bara STOR TALEKONST...